|
VM genom "Svenska ögon" |
Etter at de har mast mye, har vi latt de to spillerne på det norske laget som snakker svensk få lov til å skrive noen ord og oppsummere sine inntrykk fra U19-VM i Tyskland:
VM GENOM "SVENSKA ØGON"
Efter att nu ha bott med 24 normänn/norrkvinnor i cirka tio dagar och nästan spelat ett helt VM har vi fått många nya intryck. Vi har bland annat fått höra massa olika nya dialekter vissa i likhet med Arabiska vissa lite mer förståliga. Vi har även utökat vårat ordfäråd med va skjer'a? sorry asså, dritt, krem och persille, alla mycket väl användbara uttryck. När vi kommer komma hem har vi också blivit experter på håll boxen jenter, kan bli användbart i alla dess olika situationer. Lars och Andreas har även gett oss en snabb kurs i norsk innebandyhistoria vilket var mycket lärorikt, nu kommer vi alltid ha svar på tal när vi blir hånade med att Norge förlorar, för NORGE HAR VUNNIT TVÅ GÅNGER ØVER SVERIGE!!!Vi har även fått prova på äkta tysk mat, vilket inte var någon höjdare oavsett om man kom från Norge eller Sverige. Vi har också fått höra olika variationer på Svenska. Alla inkluderat Lars har försökt sig på uttryck som alla blivit mer eller mindre misslyckade.
Vägen från Sverige till VM blev inte riktigt som vi tänkt oss både vi och Lars drabbades av en mindre hjärt attack orsakad av stress. Tåget vi skulle åka med kom aldrig och inte personalen heller därför fick vi sätta oss i en taxi som åkte i 150 km/h till Arlanda (efter att taxi chauffören ätit klart sin frukost och försenat våran resa yterligare en halv timme.) Väl framme på Arlanda tog vi våra smidiga tollbags och våra andra smidiga väskor och försöskte springa in genom snurrdörrarna vilket tog stopp väldigtfort eftersom vi hade tollbagarna åt fel håll. Nu var det 20 minuter tills flyget gick och normalt ska man checka in en timme innan, men vi trodde på oss själva och sprang. När vi väl kommit in sprang vi fram till disken, slänge upp väskorna på banden, pass och biljetter på disken och flämtade fram "hinner vi"? Hon bakom tittade på oss med ganska skeptiska ögon och ringde ett samtal och gav oss sen beskedet att nej ni hinner inte med! Vi lyckades bara få fram Hva skjer'a?
Det enda vi kom på att göra var att ta med oss våra smidiga väskor, sätta oss ner på en bänk och ringa Lars som blev väldigt glad över beskedet att vi missat både tåg och flyg. Men det löste sig och vi lycakdes med Lars hjälp bli VIP passagerar på nästa plan som vi var 5 minuter från att missa också. Vi försenade helva Norskalandsalaget med 1,5 timme men tillslut anlände vi till bussen och Lars kunde dra en lättnandes suck. Efter det lugnade allting ner sig och resan mot Tyskland och VM kunde börja.
Under det här dagarna har vi hållt i våran tradition med att försena bussen vilket vi gjort det flesta dar mer eller mindre. Innan första matchen fick vi special träning av restan av laget i att sjunga " Ja vi elsker". Tillslut kunde vi den nästan men de andra gav upp och sa att det dög. Väl på första matchen blev det lite problem när sången gick i slomotion och vi båda insåg att vi hade ingen sångröst, Liv sjöng en falsk version på svenska av den norska nationalsången endå vilket var vädligt roande för dom som stod brevid. Tone försökte mima i början men insåg att hon såg völdigt dum ut och slutade därför på en gång. Efter den matchen har vi hållit tyst i alla fall när det gäller att sjunga national sången. Sista dagen fick vi endå visa att vi kunde sjunga någon national sång tills vi insåg på semifinalen att vi kunde inte ens den svenska.
Den här veckan har det norksa landslaget tyvärr fått sina fördomar om dom dumma svenskarna besannade när Tone har tappat bort tre vattenflaskor och Liv måste få allting förklarat minst tre gånger innan hon fattar (tro inte nu att Tone är nå smartare, det är bara Liv som fattar först att dom inte har fattat.)
Nu när vi snart ska åka "hem" till Sverige kommer vi att åka härifrån med många nya minnen och vänner från kära forsterland. Vi lämnar bakom oss ett Tyskland i sorg som kommer sakna Livs ihärdiga autograf skrivande och Tones snygga gröna ben handukar. Men hela vistelsen med det norska laget har varit mycket trevlig och händelserik och vi kommer sakna alla. Men tro inte att ni slipper oss så lätt. WE WILL BE BACK!
Tills dess vill vi bara säga HADE! :
Tone Einstulen #7 och Liv Bernard #3 all the way from Falun, Sweden.
For spørsmål om sidene ta kontakt med innebandy@nif.idrett.no